Hojvolymen

Känns som Emmaboda 2009
Bilderna är tagna av Freja och mig. Tack Freja!


Emmabodafolk som kollar på Florence Valentin om jag inte minns fel



Jag och Tuva är glada. Lägg märke till Tuvas byxor. Hon hade dem på sig jämt just för att de är så sköna. Haremsbyxor ska ju vara det. En kille som vi mötte flera gånger av helpepp på Tuvas byxor. Så fort han såg dem knep han ihop benen och skrek mes hes stämma - FAN VILKA FRÄSIGA BYXOR!



En flicka gick runt i en på tok för liten spiderman dräkt. Hon och hennes jätte lååånga flätor var alltid överallt.



Bob Hund - en riktig preformer. Han retades med publiken och hoppade runt och dansande. Det roligaste var när hela publiken stämde upp lyriken "folkmusik för folk som inte kan bete sig som folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk musik för folk" vi skrek tills vi blev hesa.



Jag och Tuva. Jag ser smått filosofisk ut. Tuva färgade håret tvåfärgat dagen innan festivalen. Ett dåligt val eller ett bra val jag vet inte. Men det borde stått någon form av varning på flaskan att man kan dra till sig oändligt mycket uppmärksamhet. För det gjorde hon. Varenda dag kom det fram minst sju personer och kommenterade Tuvas hår (ingen överdrift)



Mina festivalbrudar - jag tycker om dem väldigt, väldigt, väldigt mycket.



Våra grannar på husvagnscampingen. våra grannar. *suck* De spelade sämst musik och dansade med armarna. En kväll så fick de för sig att de skulle se vem som kunde hjula bäst. Plötsligt brakade det till i vagnen och en av dem hade hjulat rakt in i våran stackars lilla husvagn. Men festivalliv är festivalliv. Vad skulle vi gjort om vi inte hade dem som underhållning när det  var bandpaus?



Festivalen hade verkligen inte varit detsamma utan dessa underbara tjejer som vi skrattade mycket ihop med. Freja kände dem sen innan men de motog även Tuva och mig med öppna armar. Jag saknar dem redan. Och Ida är förkyld har jag hört. Det vill jag kalla abstinens besvär!



Detta är Armand Mirpour. Detta är en väldigt söt sångare/modell som var en av festivalens höjdpunkter för Freja och mig. Vi väntade länge för att få komma längst fram. Trummaren slog så hårt att han slog sönder trumpinnen. Tur tyckte Freja för hon fick en bit som de kastade ut. Fast hon var nära att inte få den. Men det är en annan historia. Iallfall så dansade han så fint och kom ner så vi fick "tafsa" lite, hehe. Med det menade jag att vi och en massa andra hurrande tonårstjejer gjorde allt för att röra lite vid honom. Det kändes ganska larvigt.



Sista låten körde han en akustisk liten visa. Helmys. Grabbarna grus i bandet fick sätta sig längst fram och hålla handen. Efteråt träffade vi Armand två gånger på området. Han mindes att vi hade stått längst fram. Han var jätte snäll och trevlig. Jag undrar om jag tar fel men jag tror han hade druckit liite. Eller så var han bara berusad på lycka. Iallafall så kramade jag honom (han är väldigt lång och jag är väldigt kort så det blev mer att jag höll runt hans midja) Och vi fick känna på hans lockiga mörka hår. Oh



Detta är mina festivalbrudar - extended version: Ylva (som knappt syns), Tuva, Sara, Freja, Ida.
Jag tycker väldigt mycket om dem alla.
Sara sade en myccket klockren kommentar. Hon skulle berätta ngt om ngn kille hon hade sett. Hon inledde förklaringen med "men det var han med ölburken" Som att det bara var EN på hela området med en ölburk. Vi tycker fortfarande att det är kul.



Tälta. Maja, Freja (är inte glad över att få en kamera uppkörd i ansiktet)



Jag hade tråkigt eftersom att jag vaknade mitt under våran middagslur. Jag kunde inte somna om eftersom grannar med röd husvagn satt två meter utanför vårt tält i en ring och diskuterade hgöggljutt med dålig musik i bakgrunden. Dessutom var det mer musik som hördes från en annan husvagn som spelade fullt ös dygnet runt. + Att camparna till höger om oss också tyckte det var lämpligt att dela med sig av sin musik. Jag kan säga så att ingen av dem hade lika musiksmak.
Innan de andra också hade vaknat tog jag kort på tuvas hår och lyste på dem med ficklampa.



Det var iskallt i tältet på kvällen. Tuva klagade över att det inte fanns näsvärmare uppfunna. På morgonen var det så varmt att man inte kunde andas (tidigt på morgonen, typ vid nio)



Denna bild är en fenomenal förklaring på hur Freja kände sig när mitt i allt bullret (vi försökte somna om) så hörde vi pötsligt "Och det bästa med Thailand är iallafall" från grannarna som satt i ring då tänkte vi alla. *vi orkar inte mer nu*



Att Sara tyckte om att ta egobilder är tydligen välkänt men jag blev smärre chockad när hon började ta bild efter bild med min kamera. Haha men det var roligt chockerande.


Dessa flickor är Markus Krunegård fanatiker. De pratade som skjutton när de upptäckte sitt delade intresse.



Markus Krunegård in action. Jag är inte särskilt förtjust i honom. Men Tuv aör ju så jag stod längst fram med henne när han spelade. Men jag flydde. För det var så myclet folk som knuffades att jag inte kunde andas och jag fick panik övrer att jag inte kunde ta mig därifrån. Jag försökte ta mig bakåt då ett öldrickande par tittade förläget på mig "du går åt fel håll" sa de men jga försökte röra mig i panik. Tillslut var det en vänlig tjej som var äldre än jag som såg mig och frågade "vill du gå ut?" jag nickade och pep att ja det ville jag. Hon såg till att ett hånglande par flyttade på sig och puttade mig framåt. Jag kom ut efter en stund av simmande i publiken" Jag fick aldrig en chans att tacka henne. Men jag tackar nu och jag ville ge dig en stor kram för att du är min hjältinna.



Monde Yeux var väldigt bra. Dom var fina att lyssna på och underbara att titta på. Det var det inte bara jag som tyckte.



Monde Yeux sångare Jack tog av sig tröjan. Han liknar Orlando Bloom. Vi dog.



Så här såg jag ut för det mesta. Bilden är rätt dålig men jag ser sådär lite dåsig ut. Ganska glad. Hippieflätan som nu
är omhändertagen av Sara.



Känns som Emmaboda 2009. Vi älskade det!