Jag har stannat nere för mitt hjärtas skull



Jag minns när jag köpte [Ingenting]s skiva. "Mycket väsen för ingenting".
Jag tror att det var i början av åttan. Kanske tillochmed slutet av sjuan. Det var i September när jag tänker efter. Mamma och jag var nere på Åhlens för att Sandra hade sagt att det var värsta rean på skivor och filmer.
Skivorna kostade ca sextio spänn per styck högst. De flesta var billigare.
Min musiksmak hade då inga som helst inslag av något liknande. Jag har för mig att jag just då hade en Ebba Grön period. 
Jag plockade ihop ett par skivor jag tyckte verkade bra. Hade ingen aning om vad vissa var för något. Jag tog namn jag kände igen. Typ Blink-182 (hmf ja, jag hade ingen aning, hade bara hört namnet) En skiva med Eminem (det visste ni inte om mig va?) och så Mycket väsen för ingenting. Mest för att jag gillade omslaget och namnet och låtnamnen. 
När jag kom hem spelade jag direkt in skivan på min dator. Jag blev smått chockad över hur intressant det lät. Men som sagt så var detta en helt outforskad musikstil för mig så jag vågade inte mig på att ta den till mig riktigt ännu.
Så en dag (en kväll) var jag ganska ledsen. Ni förstår, när hösten kommer (även fast den är så fin) så brukar jag bli så himla deppig. Jag vet inte om det är bristen på solljus eller bristen på ledighet.
Men jag tog skivan och satte på den på hög volym. Sedan var jag fast.
Jag lyssanade om och om igen och längtade bort från Växjö till en storstad på natten.
Enda sedan dess har jag haft låten "Bergochdalbana" i varenda mobil och Mp3 spelare jag ägt. 
På google fanns knappt någon info om dem och inga bilder (kanske för att jag inte letade tillräckligt mycket) så de förblev en gåta för mig och jag tyckte om det.
Jag visste ingen som hade hört talas om dem eller lyssnade på dem. De förblev min hemlighet som jag lyssande på så ofta jag behövde. Jag hade ingen aning om hur de ser ut eller hur många de är.
Nu plötsligt har jag hört namnet [Ingenting] i många sammanhang. De har tydligen precis gett ut ett nytt album. Jag kan inte undvika att stöta ihop med dem hela tiden. På ett sätt tycker jag det är sorgligt. För det hemlighetsfulla och mystiska med dem försvinner.
Det känns både trevligt och underligt. Men de är inte min hemlighet längre som jag trodde. 
Egentligen  spelar det kanske ingen roll.
För jag vet ju att deras musik alltid finns där för mig i vilket fall som helst.
Och jag är ju glad att fler har upptäckt dem för de är så fantastiska.
Dessutom tror jag att den där känslan av hemlighet alltid kommer finnas när jag lyssnar på dem.
Nu blev jag kanske lite motsägelsefull.
Jag ska ner och köpa deras nya album meddetsamma föresten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0