Emmabodapeppar
Packar till Emmaboda festivalen. Som vanligt har jag lyckats få med mig för mycket kläder. Jag vet inte vad jag ska ta mig till men jag är SUPERPEPP! :D Första festivalen någonsin...
Jag vet inte
Varför känns det som att när du tittar på mig ljuger du
Och när du ljuger vill jag inte se på dig
Vi har inte haft ögonkontakt sedan 1971
Funderingar
Bara göra något, jag har ju en massa att göra. Packa till emmaboda, skriva färdigt om Mattias & Cecilia (novell jag håller på med) Jag måste ta en promenad (min kondis har gått från ok till ickeexisterande) Städa rummet, diska.
Men jag har inte lust att göra någonting. Ingenting.
Jag tänker på sommaren och så tänker jag på att jag snart ska början nian. Det är inte klokt, nian är ju stort liksom. Jag vet inte om jag fixar att vara så stor och duktig. Jag vill vara liten och titta på disneyfilmer och samla på klistermärken med enhörningar som glittrar. Men samtidigt känns det som att nian kommer bli det bästa året. Jag försöker klura ut vilken låt nian kommer bli. Jag tror på denna http://open.spotify.com/track/1VWeVEgc2rZrg6iWWLxw9Q eller
http://open.spotify.com/track/72mjGPDHM2ftSReJyBLwV7
Inte texten alltså utan känslan.
Idag gick jag i högklackat seriöst för första gången. Det är lite efter jag vet. Men jag kan gå i högklackat, fast det gör ont i tårna. Jag fick en blåsa som sprack. Pyttsan.
Jag saknar stugan litegrann. Det gör jag. Här är en bild som min kusin Ellinor tog på stugan när dom vär där och hälsade på oss. Jag är den med rödrandig tröja och blå sjal som sitter närmast kameran.
Rosetter
Idag är jag hemma. Jag är sur över att jag inte kan kolla på senaste avsnittet av pushing daises som jag missade. Dessutom har inte internet funkat på länge. Vi har fått ett nytt "gratis" modem. Så nu håller vi tummarna och stortårna för att det ska funka. Fast det trådlösa funkar fortfarande inte och inte telefonen. Idag köpte jag två ringar för tjugo kronor. Och så köpte jag öronhängen. Rosettöronhängen. Tänk så mysig när man upptäcker små rosetter i någons öron.
Skepp ohoj!
Min Elin ringde mig just när jag var depp. Hon frågade om jag ville följa med och segla ut på stora havet i en vecka. Och det, det ville jag såklart. Just nu är vi på väg bort från Västerviks hamn. Båten heter Cilena, det tycker jag är fint. ´David har varit så generös att han har skapat en pokemon fångare till mig i sitt game boy. Nu sitter jag här i båten och lyssnar på kluckandet utanför och gungar fram och tillbaka i takt till havets vågor. Förut satt jag i fören och blundade och försökte komma på vad det luktade. Det luktade salt och tång, precis som det ska göra på havet. Jag har alltid vaarit fötjust i sagor som har med havet att göra. Om flickor som väntar på sina sjömän och mystiska skatter på havets botten´och sånt.
Men just nu läser jag muminpappan och havet. Har ni inte läst muminböckerna borde ni göra det. Dom är jättebra på att förklara varför man är rädd för saker som är stora och farliga. Och hur viktigt det är att ta hand om dom som är små och inte ha något namn just för att dom är små små och obetydliga. Men de finns endå. Och hur vacker en glaskula kan vara.
Nu har jag inte tid att skriva längre.
Klart slut.
Jag har bara tagit med min digitalkamera. Det är mysigt att vaggas av vågorna och höra kluckandet när man ska sova. Och läsa en bra bok,
Elin och jag softade i fören (fram på båten) Mys
Man ser inte, hamnen på kvällen.
Utsikt, hav,
Min sommar i stugan
Jag är inne på andra veckan i sommarstugan nu och jag tänkte dela lite bilder med er.
Kvällste under 40-tals lampan i "salongen"
Jag gassade litgrann i solen läsandes av några gamla Vecko Revyn från 70-talets slut
Smultron + Timotej (ett namn som skulle passa mig) = perfekt
För mamma och jag tar små "smultronpromenader" då och då.
Vi tar antingen vägen till höger eller vägen till vänster och sedan plockar vi smultron längst vägkanten.
Vilket resulterar i frukostar som denna.
- Gillar du inte smultron unge?
- Jo men jag gillar inte smultron som bits.
- Men smultron bits väl inte?
- Vet inte men jag gillar inte smultron som bits!
Och så regnar det ibland förstås. Men det måste ju göra för blommorna blir jätteglada och då blir min mamma jätteglad och då blir jag jätteglad.
Men eftersom stugan ligger ganska högt och åskan slår ner i närheten ibland. Då händer det att strömmen försvinner och om man är hungrig får man laga middag i ett stormkök. Det ser aldrig gott ut i stormköksgrytor.
Och jag kan tala om att jag är osminkad varje dag (nästan) nu på semestern
Solnedgången. Ett äventyr i sig.
Och så kan man ju äta frukost som ser ut såhär. Det finns nog inget som slår att äta kiwisar i små små tunnor.
Förjätmigej är min älsklingsblomma. Det känns som att det är en lagom tragisk historia bakom den.
På Engelska heter den forgetmenot. Bara en sån sak.
pushing daisies
Hej!
Jag har sommarlov och avnjuter (med reservation för eventuella pissdagar då jag har ont någonstand, är uttråkad och ensam eller åskan slår ner eller liknande) dagarna i sommarstugan. Vi har ingen tv och ingen dator. Men varje söndag klockan 19.00 bär det av ner till mormor eftersom Pushing daisies är på tv. Jag älskar denna nya serie Alla karaktärerna är lagom konstiga och udda. Att dessutom Charlotte går runt i vida 50-tals klänningar dygnet runt är ngt jag gillar. Dessutom leder en berättarröst genom varje avsnitt vilket gör det hela till en sagovärld. Dessutom tror jag aldrig att en pojke har viljat röra vid en flickas kind lika mycket och lika omöjligt som Ned.
Miljöerna är fantastiska, sättet serien är gjord påminner mig om "Amelie från montmartre" eller "Big Fish".
Kort och gott. Jag gillar verkligen den här serien.
