Hojvolymen

Jag är stolt över mig själv!
(Det får vi alltid säga efter dansen och krama oss själva. Himla bra grej egentligen.
Jag hatar egentligen den här bilden men jag försöker jobba på självförtroendet nu)

Jag har en massa fina saker jag vill köpa.
En lackväska, från vilket årtal? vad tror ni?
Evas kalendrar från 60-talet
Och en prickig klänning.

sst!

Här får ni en tjuvkik på en av klänningarna. Den som jag fastnade vid först.
Ps! Jag tänker alltid på början av den här låten när jag ser den. Jag vet inte varför.
Låten i youtube:
 





Åh. Höga krage. Kortkort. Mönster som skriker 60-tal. Åh.

Det är allt bra synd att min kropp verkar förstöra varenda fin klänning. Iallafall enligt kameran.

Men iallafall

Lite mycket gamla bilder i väntan på att klänningarna torkar:

Snart ska jag på återträff med konfirmationen. KUL!
Jag försökte prata med läranra/rektorn idag btw. De tycker inte att vi har för mycket läxor.

Ikväll var Thaina här som hon brukar ibland :)
Vi fotade litegrann på skoj.











Maja                                              &                             Thaina

Det finns många som blir såhär och fortfarande tycker de är feta


Jag klagar hur ofta på hur tjock jag är. De som känner mig vet antagligen det vid det här laget.
Att jag vissa dagar kan upprepa en gång i minuten "Jag är tjock" (snälla säg att jag inte är det).
Jag fattar att det är irriterande. Precis som jag tycker det är väldigt irriterande när trådsmala tjejer klagar på att dem är tjocka. Liksom, vad tänker dom om mig då?
Men vet ni vad.
Det är inte vårat fel att vi tycker vi är tjocka.
Det är medias hets som unga tjejers hjärnor blir helt knäppa av. 
Att  när de  är 1.70 långa och väger 40 kilo så anser de sig fortfarande som tjocka.
Det är klart som fan när varenda jävla omslagsflicka är bystlös och rumplös och har revben som sticker fram. Våra hjärnor jämför ju oss med retucherade modeller.
Man ska ALDRIG vara nöjd med sig själv. Det är ett big NO, NO, NO i denna förvridna värld.
Jag ser ut som jag gör. Jag har lår, jag har mage. Jag har bröst. Jag har överarmar. Snälla kan jag få ha det då och vara nöjd?
Nej för jag tycker själv att jag är så förgrymmat fet och fläskig. Bara för att alla i media är ssååå smala. De har inte ens bröst. MEN de modellsmala tjejerna är ju inte heller nöjda. De som har små bröst vill ha större. Jag vill ha mindre. De som är jääättesmala vill ha mer kött på benen. De som är kurviga vill ha revben och nyckelben som sticker fram. De som befinner sig någonstans mittemellan är inte heller nöjda av en massa andledningar.
De finns även de som är riktigt, riktigt smala men media har hetsat dem så länge med rubriker som "nya kuren, bli smal snabbt" "hollywoods hemligheter till den perfekta kroppen" och "köp lättyoghurt från oss,0,1 procents fett (så du inte blir ännu fetare fetto)"
Så vi blir sjuka.
DET ÄR SÅ FÖRTVIVLAT FEL!

Jag sitter här och slötittar på "Dödligt vapen 2". Jag har ett par jääätte gamla tofflor på mig som jag hittade i garderoben.
Idag har jag sytt en rosett. Mammas gamla symaskin är superdålig. Den äter upp tyget!
Ni får se rosetten en annan gång för min kameras batteri är slut.


Jag vet att ni älskar mina tofflor.

Idag har jag städat min garderob. När det var färdigt insåg jag förtvivlat att jag har hur mycket kläder som helst. MYCKET! Och endå vill jag ha mer och vet aldrig vad jag ska ha på mig.
Jag tror det beror på att jag har så himla svårt att göra mig av med saker. Vissa klädesplagg har jag inte använt knappt. Vissa plagg är typ tre år gamla.
Min stil har ju förändrats så himla mycket bara den här sommaren så vissa kläder från i våras är inte alls jag.
Jag måste göra mig av med en del, men det är ju så svårt.
Jag får dåligt samvete när jag ser min garderob fast det finns dem som är ännu värre. Men tänk dom som knappt har några kläder alls. Och så jag som har för mycket.


Kolla här bara!

Här är det iallafall ganska prydligt



Bara för att allt jag inte använder är instuvat här

Suck. Är det någon annan som har svårt att göra sig av med saker och vad har ni för tips isåfall?

Jag tycker denna lilla kärlekshistorie är så söt. Som tagen ur en film.
För ett par år sedan såg Patrik Moberg sin drömtjej på tunnelbanan. Han vågade inte gå fram och ta kontakt innan hon hunnit därifrån. Då ritade han en bild av henne och spred på internet som spred sig mer och mer. Till slut såg den mysteriska tjejens kompis teckningen och kände igen henne. Mystiska tjejen och Patrik träffades. Så sött!

http://open.spotify.com/track/1pxO7IS622Q8DQJ7uK7JRt

Sy en kjol av en gammal spetsgardin

Leta upp diverse saker som försvann i flytten

Sträda rummet

Sy om min tunika

Sy om min klänning



I should probably start right now?

Jag minns när jag köpte [Ingenting]s skiva. "Mycket väsen för ingenting".
Jag tror att det var i början av åttan. Kanske tillochmed slutet av sjuan. Det var i September när jag tänker efter. Mamma och jag var nere på Åhlens för att Sandra hade sagt att det var värsta rean på skivor och filmer.
Skivorna kostade ca sextio spänn per styck högst. De flesta var billigare.
Min musiksmak hade då inga som helst inslag av något liknande. Jag har för mig att jag just då hade en Ebba Grön period. 
Jag plockade ihop ett par skivor jag tyckte verkade bra. Hade ingen aning om vad vissa var för något. Jag tog namn jag kände igen. Typ Blink-182 (hmf ja, jag hade ingen aning, hade bara hört namnet) En skiva med Eminem (det visste ni inte om mig va?) och så Mycket väsen för ingenting. Mest för att jag gillade omslaget och namnet och låtnamnen. 
När jag kom hem spelade jag direkt in skivan på min dator. Jag blev smått chockad över hur intressant det lät. Men som sagt så var detta en helt outforskad musikstil för mig så jag vågade inte mig på att ta den till mig riktigt ännu.
Så en dag (en kväll) var jag ganska ledsen. Ni förstår, när hösten kommer (även fast den är så fin) så brukar jag bli så himla deppig. Jag vet inte om det är bristen på solljus eller bristen på ledighet.
Men jag tog skivan och satte på den på hög volym. Sedan var jag fast.
Jag lyssanade om och om igen och längtade bort från Växjö till en storstad på natten.
Enda sedan dess har jag haft låten "Bergochdalbana" i varenda mobil och Mp3 spelare jag ägt. 
På google fanns knappt någon info om dem och inga bilder (kanske för att jag inte letade tillräckligt mycket) så de förblev en gåta för mig och jag tyckte om det.
Jag visste ingen som hade hört talas om dem eller lyssnade på dem. De förblev min hemlighet som jag lyssande på så ofta jag behövde. Jag hade ingen aning om hur de ser ut eller hur många de är.
Nu plötsligt har jag hört namnet [Ingenting] i många sammanhang. De har tydligen precis gett ut ett nytt album. Jag kan inte undvika att stöta ihop med dem hela tiden. På ett sätt tycker jag det är sorgligt. För det hemlighetsfulla och mystiska med dem försvinner.
Det känns både trevligt och underligt. Men de är inte min hemlighet längre som jag trodde. 
Egentligen  spelar det kanske ingen roll.
För jag vet ju att deras musik alltid finns där för mig i vilket fall som helst.
Och jag är ju glad att fler har upptäckt dem för de är så fantastiska.
Dessutom tror jag att den där känslan av hemlighet alltid kommer finnas när jag lyssnar på dem.
Nu blev jag kanske lite motsägelsefull.
Jag ska ner och köpa deras nya album meddetsamma föresten.

Idag har jag träffat min kära Thaina och min kära Elin.
Vi tittade på den underbara filmen Spirited Away som hela våra liv kretsade runt i femman/sexan förutom "the  nightmare before christmas" och hello kitty.

Spirited Away är världskänd inom animerat och en av mina personliga favoriter.
Om mod, styrka, kärlek och att hitta sig själv i en ganska knäpp och läskig värld.










     

Så fint.

Klokt citat från min broder:

se det såhär.. skolan lär suga.. det e liksom de den gör.. men för varje dag så lär man sig ännu ett argument varför den gör det. och då har man mer kött på benen för att sen kritisera/föreslå förändringar. sen om lärdomen kommer från läxorna eller från en rektor med huvudet i reinfeldts nyliberala röv det kvittar liksom.

Jag har ett stort I-landsproblem. Jag kan inte bestämma mig för att jag ska klippa lugg eller inte. Jag har ju haft lugg förut men låtit den växa ut. Den här gången är den längre än någosin, jag tänkte  kolla hur jag var i mittbena (med luggen på båda sidorna)
Hm. Låt oss säga att det inte är vackert. Jag har funderat på att klippa lugg i flera månader. Men mitt hår växer så långsamt så det kommer ta ett tag att få tillbaka min nuvarande frisyr igen.

 
Men lugg är ju så fint


Bild: http://hannahandlandon.blogspot.com/

Det här är ju så underbart romantiskt, tragiskt. Det måste ni ju se.

Så såg den ut på fyrtio/femtiotalet.

Bilderna kommer från en som samlar på gamla vykort. Sidan ser lite tråkig ut kanske men himla fint när man väl kommer in. (Länk - Klicka på första bilden)