En liten fundering eller nåt.

Är det bara jag som fortfarande gråter till Lejonkungen?




Speciellt den här musiken gör mig alldeles tårögd...

Hurra!

Idag upptäckte jag en underbar tidning. Den heter Minnenas journal och är fylld av gamla nostalgibilder med historier från 1900-talet. Allt från glassiga 60-tals modebilder till mystiska poträtt från början av 1900-talet. Typsnitten är dessutom klassiskt liksom layouten i övrigt så det känns verkligen som att man läser en gammal tidning. Fast en  gammal tidning som sträcker sig över många årtioneden. Som den retroälskare jag är var jag ju tvungen att köpa den!

Den ser ut lite såhär: 


En trevlig låt (som kanske inte passar in till bilderna men iallafall):

YES!


När dagen känns grå.




När allt känns åt helvete.
Då lyssnar jag på sånt här: Miriam Makeba – Pata Pata

 


I just wanna (sing a song called:)

Jag måste verkligen berätta för er att ni ska gå in och lyssna på min käre vän Frejas, musik. Hon gör strålande musik och hennes röst är fullkomligt underbar! Alltså på riktigt. Alltså vad den här tjejen kan åstakomma...man kan ju säga så att det har blivit många raster bestående av att jag och de andra lyssnar medans Freja spelar sedan dess. 

Dessutom är hon en hejare på NO och typ den klokaste tjejen jag vet.



I väntan på Armand Mirpour på Emmabodafestivalen.


Have met my little whale?

Valar på franska, underbart och sorgligt på samma gång.



Någon kan kanske översätta?

RSS 2.0