Hej jag lever!

Är det bara jag som fortfarande gråter till Lejonkungen?




Speciellt den här musiken gör mig alldeles tårögd...

Idag upptäckte jag en underbar tidning. Den heter Minnenas journal och är fylld av gamla nostalgibilder med historier från 1900-talet. Allt från glassiga 60-tals modebilder till mystiska poträtt från början av 1900-talet. Typsnitten är dessutom klassiskt liksom layouten i övrigt så det känns verkligen som att man läser en gammal tidning. Fast en  gammal tidning som sträcker sig över många årtioneden. Som den retroälskare jag är var jag ju tvungen att köpa den!

Den ser ut lite såhär: 


En trevlig låt (som kanske inte passar in till bilderna men iallafall):

Jag måste verkligen berätta för er att ni ska gå in och lyssna på min käre vän Frejas, musik. Hon gör strålande musik och hennes röst är fullkomligt underbar! Alltså på riktigt. Alltså vad den här tjejen kan åstakomma...man kan ju säga så att det har blivit många raster bestående av att jag och de andra lyssnar medans Freja spelar sedan dess. 

Dessutom är hon en hejare på NO och typ den klokaste tjejen jag vet.



I väntan på Armand Mirpour på Emmabodafestivalen.

Valar på franska, underbart och sorgligt på samma gång.



Någon kan kanske översätta?

Idag töar det, tjoho!
Jag sitter inne ooch skiver spanskaarbete, blä!

Lyssna på min nya favoritsång:

En film som jag tycker mer och mer om varje gång jag ser den. Det är det att varje gång är det någon liten detalj, en liten fin ypperlighet som man upptäcker. En liten gest, en min. En liten rosett. Små nyanser.

Sånt här smörigt är så skönt att lyssna på ibland.

Dolly Parton – We Used To

Japp jag är jädrigt upptagen! Förlåt.

Jag dog lite idag när jag såg att de relaterat The Ark till Magnus Carlsson på spotify.

Jag har fått en hatt av Thaina i efterskottsfödelsedagspresent. Yippie!

Pst! Min favorit just nu:

Alltså jag har tänkt på en sak. Bara en liten. Jo ibland blir man ju kallad feminsitfitta. Jävla feminist eller så känner man liksom hur de tänker "vilken feministbitch, tror att hon är något".
Egentligen så när de skriker feministfitta så skriker de ju feminist våt ängsmark, eftersom det är det fitta betyder. Jävla feminist vet jag inte varför de skriker, för mig är det ju inte ens ett skällsord. Jag tycker det är bra att vara feminist. Och nej, man tror inte att man är något bara för att man står för sina åsikter. Det har liksom ingen koppling. Alltså är det ingen ide att anse att jag är en feministfitta (feminstvåtängsmark) längre. Feminst - javisst.