Hojvolymen

Jag blev överraskad när jag såg att Linas kvällsbok var på tv nu ikväll. Jag hade aldrig sett den förut men många hade sagt att boken var bra och så.
Jag såg filmen och jag tyckte den var ganska bra. Ibland kanske det blev lite väl men. Den var liksom mänsklig. Mänsklig på ett sätt som många filmer saknar nu för tiden. Den var ärlig och mänsklig. Det var inga förutsägbara klyschor och rappa repliker. Bara en flicka som är blir kär i en pojke i sjuan med lockigt hår och som alltid har en fjällräven ryggsäck men låtsas att hon tycker om en annan som tuggar snus och spelar hockey och blir bjuden på fester.
Hela grejen med Linas och  Ivars (lockiga pojken) kärlekshistoria är så supersöt på något vis.
Om att hitta kärleken i någon ingen trodde. Och när man trodde att allt var slu så var det bara början.