Ett litet steg längre

Igår hände något stort för mig.

Jag tog ner min STORA MyChemicalRomance poster som jag fick av min pappa i sjuan. Jag har tänkt ta ner den länge men gripits av dåligt samvete varenda gång. Häromdagen hade den dock (av sig självt) ramlat ner. Jag såg det som ett tecken. För det är ju inte jag längre.

Det kan verka konstigt hur man kan göra en helomvändning på bara tre år, men högstadiet, åldrarna på högstadiet. Man förändras så himla mycket!
Det kan låta konstig men så är det. Musik, kläder, åsikter, allt! Det är inte konstigt att många tonåringar mår så dåligt för det är inte lätt att inte känna igen sig själv. Man är otrygg hela tiden eftersom allt är nytt, man själv är ny.

Eller så är det bara jag som känner så, jag vet inte.


Ibland känns det såhär

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0